Kirby

Idag har man inte gjort nå mycket alls. Började igår (egentligen idag för det var efter 24:00) med att man hade svårt att somna, en granne längre ner på gatan hade någon fest.

Och sedan så började att det att ösregna när dom hade blivit tysta. Sedan när man sovit och vaknat, så mår man inte så himla bra.Att jag aldrig ska lära mig att dricka när jag sitter mycket ute i solen, jag lyckas ju bara att få solsting eller vad man kallar det för.

Så idag så låg jag i mamma och pappas säng och spelade Kirby 64. 

Usch vad sur jag är på spelet just nu. Behöver dynamit, men jag lyckas bara att spränga upp mig själv.

Glasögonens förbannelse

Idag vart det ännu en sväng in till ume, och även denna dag fick jag köra. Denna dags tur till ume berodde på att jag hade tid hos Östmans - Optiker. Jag var till en annan optiker i julas och efter det har jag inte haft mina glasögon pga att dom inte funkar. Han har fixat dom 3 ggr och nu sista gången så tyckte jag att glaset var lika starkt som när jag kom till honom första gången. Så då for vi in till ume till en optiker som vi gillar och litar på. Efter min ögonkoll så sa optikern "Dina gamla glas som du fick av oss och hur din syn när nu, så behöver du inte byta glas, det är inget som jag skulle rekommendera. Med de glasen som du har nu (Glasögonen som jag fått av den andra optikern som fixat glasen 3 ggr) så skulle jag rekommendera att du byter. Om jag hade varit den andra optikern hade jag aldrig rekommenderat att byta från dina första glas till de du har nu, det är en för liten skillnad"
Så vad fick man ut av det? jo att man lagt ut 3500 kr på glas som egentligen inte gör någon nytta. Mamma sa i alla fall att vi ska ringa och kolla med konsumentköplagen om det är något vi kan göra. Så att köra hem från ume vart inte så roligt (vi kan kalla det för glasögonens förbannelse) frustrerad och lurad så fick jag motorstopp två ggr mitt inne i centrum. Det som e ett plus (om man nu kan kalla det så) är att ingen tutade på mig.
Får se om det blir att fara och fiska får att få hjärnan att tänka på något annat.
Så sakta men säkert så kommer jag närmre mitt körkort.

Körkort - ett steg närmre

Idag for jag mamma och pappa in till ume för att handla lite, samtidigt fick jag övningsköra i stadstrafik. Jag får skryta och säga att jag gjorde det skit bra, riktigt nöjd. Igen olycka, vilket är bra, eller hur? ;)
Vart mycket åkande i rondeller, känns som att man måste hålla koll på så himla mycket, medans körskolebil läraren tycker att det är det lättades pga att man bara behöver hålla koll på bilar från ett håll.
Ska verkligen försöka att ta körkortet nu i sommar men jag vet inte om jag hinner, känner mig så himla stressad över allt och inget. Känns som att skolstarten bara är runt hörnet (vilket den säkert också är) känns som att jag har fått för lite gjort under sommaren. Måste nog ta mig i kragen och få saker gjort innan det är försent.
Sedan kommer frågan om jag ska fara till England och plugga till jul igen eller inte. Vet ju varför det gick så dåligt för mig och vet att jag kan göra det så himla mycket bättre än vad jag gjorde. Vet också att om jag skulle fara så skulle de sakerna som fick mig att inte inte gå till skolan inte vara finnas i vägen denna gång. Får se hur många och vilka från skolan som bestämmer sig för att fara, kan kanske övertala läraren att jag inte behöver stanna hela tiden i England.
Imorr'n tror jag allt att jag ska ta tag i mitt rum och försöka att få det i ordning innan man sticker till skolan igen.

Lotta W.

Okej så här ligger det hela till. En dag när jag och Lotta gick en böna så kom frågan upp om jag fick lägga upp en låt när hon sjunger på min blogg. Hur frågan kom upp minns jag inte riktigt men hon sa i alla fall ja. Så nu är låten äntligen uppe på bloggen. Låten spelade jag in med min iPhone på en av lunch konserter skolan har.

Se nu skiner solen, typ....

Idag lyser solen lite mera än vad den har gjort de sista dagarna. Värken i handleden är lika jobbig som tidigare, fattar verkligen inte hur länge man ska behöva att gå runt med smärta. Har haft ont i handleden i över en månad nu, så jag tycker att det kan räcka.

Igår kom mammas kusinvitamin Thomas och hans Beata förbi. Dom kunde konstatera att Virvla (vår hund) var en knäppgök, något som vi har vetat under en längre tid.
Om man lyfter upp henne (är en liten hund) när hon äter, så slickar hon sig bara runt munnen och kollar på en som "när släpper du ner mig?" Om man sedan bara rör henne när hon sover, då morrar hon som en om hon skulle vara en stor hund, knäppgök.

Efter dom hade farit så for jag och mamma iväg för att fiska men efter en stund utan lycka (mamma fick en mini abborre som Tiger kommer att bli glad över) så begav vi oss hem igen.
När vi var på väg hem så såg vi en räv vid vägkanten. Han bara lyfte på ena benet och man fick som känslan av att han sa "Jag kissar här, inget mera att se. Ni kan fortsätta att åka förbi."

jaja, nu har jag berättat lite om vad som kan hända när det inte finns någon sol framme. Det har ju bara regnat de sista dagarna.

Vissa dagar är sämre än andra

Nu har det soliga vädret packat sin resväska och försvunnit, och jag tror nästan att solen råkade av misstag att packa ner mitt humör också. Mitt humör är nämligen borta, jag har ont lite här och där som gör att jag inte är på topp. Mitt projekt har pga av brist på ork åkt upp på den osynliga hyllan som alla andra påbörjade eller påtänkte projekt ligger på.
Vet inte heller om det blir så att jag far ner till göteborg, vill ju inte fara ner själv (kommer ju att bli vilsen på vägen ner) och allt känns bara bläääää just nu i alla fall, kanske blir bättre senare.
Ska nog sitta och göra lite teori istället för att sitta här och flamsa runt

Ett snabbt inlägg

Tänkte att jag skulle skriva några rader hyfsat snabbt. Har påbörjat mitt projekt med klaffskåpet ännu än gång, ska försöka lägga upp bilder på hur den såg ut innan jag började. Sedan får jag och mamma för att fiska, och när vi anländer till fiskestället är den en tjej som har fått lillebrors drag bak i benet ganska direkt efter knävecket, deras farmor/mormor frågade om vi kunde hjälp till. Som tur var så hade vi "Gamla Bettan" som hade verktyg i sig i skuffen så vi hjälpte att knipsa av draget. Tjejen var i chock skulle jag tro, för när vi hade knipsat lös henne (en bit vart ju kvar, draget hade fastnat ganska rejält)m så kollade hon bak i benen och sa "den är ju kvar" så jag vet inte om hon kände om den var kvar eller inte. Därför tror jag att hon var i chock, hon kunde annars inte prata. Lillebror tror jag tog det hårdare. Han bad om ursäkt hela tiden och han såg ledsen ut. Tjejen kommer nog att ganska så fort att komma över vad som hänt henne medans brodern kommer att komma ihåg det längre. Det är i alla fall vad jag tror, känns som att jag skulle komma ihåg det hur länge som helst om det var jag som råkade "kroka" någon som jag känner, medans jag skulle glömma bort/ inte tänka på det om det var jag som vart "krokad". Tror att ni förstår vad jag menar. Ska nu sätta mig framför tv för att se av lite som är inspelat på digitalboxen så att vi kan om formatera den (den krånglar hela tiden, sist igår.)