Morsdag

Tror seriöst att jag har lyckats med att få något skit på datorn efter att jag försökte att installera en emulator som inte ville fungera. Avinstallerade programmet men är inte helt säkert att jag fick bort det till hundra heller. Har letat och har inte hittat det heller (letade när det fortfarande var installerat och hittade det inte heller). Dator är nämligen så seg och allt.

Har sovit sjukt dåligt de senaste 2 nätterna och denna natt så drömde jag om världens bästa låt (som inte existerar ännu, och kommer nog aldrig heller att göra det) och jag tänkte i alla fall att jag skulle skriva ner texten och allt men så vart det inte. Har försökt att komma ihåg hur den gick/lät men jag kan verkligen inte komma ihåg. Förjävligt asså. Tror att drömmen kan ha haft lite med att göra att när musiklinjen hade sin slutkonsert (igår) så hade dom med 2 egenskrivna låtar som fick mig att drömma om en egen låt som.

Har i alla fall nu haft strålande sol i över en vecka och jag klagar inte (förutom på natten, när man vaknar att det e lite för ljust och så kan man inte somna om) Har dock varit ute lite för lite för att kunde känna mig helt nöjd. Som idag tillexempel, skulle ha kunnat varit ute så himla mycket (som nu) men istället så sitter jag inne och ser på serier på datorn. Dåligt asså, det är allt jag säger. Men jag tycker att det blåser lite för mycket. Ska nog ta mig i kragen och gå ut igen och se om folket är ute och hänga med dom, annars så tar jag mig nog och går en böna. Var och metade för första gången i torsdag, fick en abborre och en mört men kastade tillbaka båda (vilket kändes lite tråkigt, men jag kunde som inget annat göra när jag inte tänkte äta dom eller något liknande.)

Näe, nu ska jag hursomhelst ut, blir nog så att jag ringer och grattar mamma på morsdag, glöm inte bort det. Ring er mamma nu och berätta hur underbar hon är.

Solen lyser med sin närvaro

Det har nu varit sjukt fint väder (soligt. Som Lotta säger "alla väder är fina") i tre dagar nu på Dallas. Har tillochmed lyckats att få lite färg på min vinter bleka kropp. Det dumma e att jag hade två armband på höger handled så det e som en lite vit nyans på armen där dom har varit.
Igår så låg jag större delen av dagen på studsmattan, och idag har jag legat på marken. Helt underbart. Som Liselotte säger "så här bra skulle man ha det när man har det som värst".

Typ hela skolan for in till ume för att det är kulturnatta idag/kväll/natt, men jag, Victoria, Agust och Erik stannade kvar. Väldigt trevligt att bara få va. Vi låg iofs mest och solade, men gick även till Ica och handlade lite inför i kväll, och så köpte vi oss varsin glass. Har verkligen varit en superbra dag idag.

Måste ju bara få dela med mig av hur bra den började. Steg upp kl 8 efter att inte kunna ligga och dra mig nå mera (lite tidigt för en lördagsmorgon) åt lite frukost inne bestående av rostade mackor men gjorde sedan iordning en tallrik (stor mugg) med lite müsli/flingor (typ) banan och fil och gick och satte mig på museumbron i solen och bara njöt av livet samtidigt som jag lyssnade på musik. Sen när jag ätit färdigt så fick jag även sällskap där, och det gör ju inte saken sämre utan bara desto bättre. Så jut nu så leker livet.

Marie kanske skulle säga emot lite bara för att när vi (några stycken) låg i studsmattan och Marie på marken på en filt (hon ville inte va med oss i studsmattan, vi frågade) så skiter en fågel på hennes rygg.


Nu kom min hjärna på att jag ska ju berätta om hur vi välkomnade tillbaka biblarna efter deras tre veckors långa europa-resa (fråga inte hur min hjärna funkar.)
Dom kom typ vid 23:50 kanske. Men vi stod ute med varsitt stearinljus i handen. Vi stod längst vägen, på rad som, och så en mittemot oss. Sen bär bussen svängde in så gick vi efter bussen med ljuset kvar i handen. Bussen körde sedan "in igenom mållinjen". Hade toapapper som mållinje. Det var verkligen en speciell upplevelse. Skulle ha velat varit en av dem för att se hur det såg ut inne i bilen.
Nu så har man suttit och frågar ut dom hur resan var och allt.

Väntar

Igår så vart det att fara in till ume för att träffa min underbara kompis Carro. Lärde känna Carro när vi började i samma klass (7:an). Såg varann en snabbis för ett år sedan (och det var verkligen ett snabbt "hej vad göru? vad trevligt, vi måste träffas snart") och året före det likadant, så det var på tiden. Vi satt och snackade och fikade. Hur mysigt som helst, inte för att det går att förmedla denna känslan över nätet.

Efter "kast med liten Kim" från gungan så har jag bara ont i revbenen (som jag kan märka i alla fall) har jätte ont. Gör ont när jag skrattar, hostar eller något annat som gör att man spänner magen. Är till och med svullen över revbenen på vänster sida. Int ska de va lätt att leva.

Förutom det så sitter jag just nu och väntar på lite folk. Vi skulle se Game of Thrones kl 8, men dom har begett sig mot bastun för att basta. Ids inte gå tillbaka till rummet och vänta på att dom ska höra av sig. Kan ju alltid starta ett spel på emulatorn och spela lite. Har nämligen hitta ett spel för sega mega drive som jag verkligen älskar, e en "nostalgi mys-faktor" över det hela spelet. Kallar det inom familjen för "ägg-spelet" (man är nämligen ett ägg) men det heter typ "Fantastic Dizzy" testa och spela det om ni skulle ha tid över vett ja'.

jag är inte dum, jag har bara otur när jag tänker

Okej, nu kommer några snabba rader om vad som hände mig vid 3 idag.
Jag satt och gungade (vilket jag har gjort de sista dagarna. Hur underbart är det inte att gunga, men blir seriöst inte för gammal för att gunga med undantag när man kanske e så gammal att man har problem allt typ) och så tänkte jag:

"undra hur mycket fästena som gungan klarar av. Man kan ju inte gunga hur länge som helst"

och ganska så direkt efter jag tänkt det så flyger jag bakåt för att ena "tråden" har gått sönder. (Nu i efterhand så vet jag att det var en av metallfästena som hade "skavts" sönder)  Så just nu har jag ganska så ont här och där. Skrapade höger knä, vänster armbåge och gjorde även illa mitt  lillfinger på vänster hand på något konstigt sätt.
Har självklart ont på andra ställen efter fallet, som ena axeln, tror att jag landade på den som...

Nu kommer jag inte kunna gunga nå mera på rasterna (eller någon annan för den delen heller)
Men vad som e tragikomiskt i det hela är att jag har verkligen otur när jag tänker. Har hänt mig flera gånger att jag tänkt något och så en liten stund senare så händer det jag har tänkt.
Nu ska jag lägga mig i sängen och spela lite magic och tycka synd (inge mycket bara lite) om mig själv.

Sammanfattning av Dallas on Tour och mera

Okej, nu så är ju frågan i vilken ände man ska börja att berätta om saker och ting som har hänt/händer. Tror att jag bara börjar och ser vars jag slutar.

I fredags så bar det i alla fall av från Dallas till Stockholm (Dallas on tour)

Kl 7:00 skulle bussen börja att rulla, men det vart först en halv timme senare. Ingen större försening. Finns inte så himla mycket att berätta om resan ner precis. Man satt på bussen och försökte att hitta en bra ställning att sova/sitta i. Hade med mig en kudde som min "sät kompis" (vad kallas man dom som sitter bredvid en med ett coolare ord, känns som att det borde finnas) snodde till och från. Slutade med att vi hade kudden emellan oss och så lutade vi våra huvun mot den. När vi kom till Gnarp så var det i alla fall dags för lunch på 45 min. Då så gick jag och Johannes på en liten promenad och pratade om lite saker. Det var i och för sig jag som pratade, han hade nämligen lite frågor som han undrade över. Det är inte precis något roligt samtalsämne för mig, men det gick faktiskt riktigt bra att prata om det, brukar alltid börja att gråta när jag pratar om det.

Senare på kvällen, 20:00, så var det i alla fall dags för den första showen av sammanlagt 3st. Denna tog plats i Sollentuna Pingstkyrka.Jag skulle va på scen under ett tillfälle och berätta om hur leken vi skulle leka fungerade (bakvända charader). Jag vill bara tillägga att jag hatar, och då menar jag verkligen HATAR, att pratar inför folk, att ha alla blickar på en. Som tur var så fanns den en person i publiken som gick på Dallas förra året som kom upp på scenen, vilket gjorde det hela inte lika så hemskt.

Efter att vi packat in allt i bussen så beger vi oss till Hagabergs folkhögskola. Det är där vi kommer att bo under vår vistelsen i Stockholm.

Det var på väg dit som det brast för mig. Det som jag och Johannes hade pratat om tidigare under dagen kom i kapp mig (om man kan uttrycka sig så.) Det brast bara helt enkelt. Var typ världens minsta grej som gjorde att det brast också. Satt och grät på bussen och försökte göra allt för att dölja det (tror att jag kom undan med det, satt med huvudet i kudden. Såg väl mest ut som att jag bara var trött).

Sedan på lördag så var vi som går allmän linjen först på en vandring på riksdagen, och när den var klar så fick vi joina resten av skolans deltagare med att vandra runt på stan. Vid 16:00 så for busen från stan mot Södertörns Pingstkyrka (kl 19:00 så började showen). Det var där vi skulle vara denna kväll. Och det var att vi gjorde samma sak som dagen innan, med två små förändringar. Musiklinjen och Musiker pop och Rock, spelade olika låtar (ny ensemble som spelade) annars var allt som tidigare. Som tur hade jag ännu en gång med mig på scen en som hade gått på skolan året innan (inte samma person).

Men denna dag var ändå på sätt och vis sämre, satt och bölade inne i lokalen innan allt började. En snäll person från skolan frågade mig: "Kim e du trött?" (satt nämligen med huvudet mod knäna) och jag svarade: "Nej." Han fortsatte: "Men varför sover du då?" då vart ju svaret: "Jag sover inte." och sedan gick jag iväg till en toa för att torka tårarna. Jobbigt läge asså, inge roligt alls att känna sådära.

En små rolig sak (rolig och rolig, bedöm själv) var att när vi skulle lämna stället så frågade "lärarna" om alla var med på bussen/om någon saknade någon. Ingen sa att någon saknades så vi började att rulla, men då ser man (jag hörde bara hur folk skrek på bussen när detta som ni snart kommer att få läsa hände. Har sedan fått höra av folk hur det såg ut) hur Johannes kommer springandes vid bussen och viftar med armarna för att få bussen att stanna. Den stannade och plockade upp han.

På söndag så började showen kl 11:00 i Botkyrka Pingst. Det var faktiskt en riktigt bra dag, denna dag. Inga tårar, bara det var ett plus. Men det var som de tidigare dagarna (samma sak med musik linjen och musiker). Vi upptäckte när dom skulle börja att ha sound check att Marcus från musiker var kvar på rummet på Hagaberg. Bibellärarn' for och hämtade honom, ingen större fara. Sedan efter att denna show var avklarad, så påbörjade biblarna sin 3 veckors långa Europa resa. Saknar dom, e tyst utan dom på skolan. När bussen var färdig packat med alla instrument och allt, så vart vi på allmän och några andra från skolan avlämnade på naturhistoriska riksmuseet.

Musikerna var avlämnade på något annat ställe för att påbörja sin turné vecka i Stockholm. Sedan var det att åka hem igen i bussen efter att vi var klara på naturhistoriska. Jag gillade faktiskt resan hem, jag tyckte att den var mysig. Vi hade typ hela bussen för oss själva, vi som var kvar (typ 6 från allmän linjen och 10 från musiklinjen och så lite personal, kanske 5) Sedan satt jag och försökte att sova lutandes mot min "sätes kompis", vart dock inte så mycket sömn för mig, hittade aldrig någon bra ställning (var vaken hela vägen från Stockholm upp till dallas)

Sedan på måndag var ju alla som zombies lite halvt. Vi var hemma på Dallas kl 2:00. Jag for in till ume snabbt över dagen, men det vart inte så himla mycket gjort där heller, var som död. Sedan på kvällen så kom fredagens samtalsämne tillbaka till mina tankar så jag satt och grät i en timme på mitt rum.

Tisdagen var lite bättre. Vi som var kvar på skolan (inte många vill jag tillägga) spelade först kubb, sedan pingis och sist "rita gissa" (heter något annat). Sedan blev det film och lite kladdkaka.

Gårdagen var jag, Filip och Jonas på lite äventyr. Satt och kollade ut över trädtopparna. satt väldigt högt upp (ska inte avslöja vårt ställe, inte för att det är "vårt" dom var där idag utan mig med annat folk) Sedan så låg vi och "solade" lite av den lilla solen som vi fick, och gick tillsist in i typ en grotta kan vi kalla de för. Var inte en grotta det menmen...

Idag så har det varit en sämre dag igen. Tankarna kommer och går, och jag känner mig så himla ensam. Bortglömd typ som att jag inte passar in nästintill. Tankarna om att det kanske är något på G med mig och en kille, kommer tillbaka och man tänker "nej". Känner nästan att man bara vill spola fram tiden till att skolan ska sluta. Vill som veta hur allt kommer att bli.

Näe, ska nog ta mig i kragen och städa. Har städvecka. Städa, sedan gunga lite igen (har fått blåsor i händerna från tidigare idag) sedan ta en lång varm dusch och efter det lägga mig i sängen och antagligen spela lite tv spel (eller emulator på datorn, det funkar också) eller se en film.

Så många funderingar som fladdrar förbi i mitt huvud. Varför måste livet vara så jobbigt och besvärligt. Kan det inte vara lätt för en gångs skull. Känner mig så vilsen, skulle kanske kunna nöja mig med en karta.

Shit vad jag börjar att fara iväg med tanken. Näe, nu lägger jag ifrån mig tangentbordet tror jag allt. Hoppas att ni har haft det lite bättre än vad jag har haft de senaset tiden.