Måndag

Midsommarafton och midsommardagen spenderades på (typ) bästa sättet, nämligen på Dallas. Kändes dock ganska så tomt när det inte var det "vanliga" folket på skolan, utan "fel" folk.
Satt mestadels i textilhuset/vävsalen och vävde på min västerbottensdräll i väntan på att folk skulle väva på minnesväven som var uppsatt för allmänheten att väva på (var där som hjälp om någon inte visste hur man skulle göra) Inte så himla många vågade att väva, men några gjorde det i alla fall och av någon konstig anledning så vart jag glad i hjärtat när folk gjorde det.
Sedan var det också på något sätt en åter träff för de som gick på skolan när det inte var Dalkarlså folkhögskola utan Dalkarlså lanthusskola. Det var mysigt att höra hur skolan hade sett ut när de gick där, som t ex: där vävsalen är i dag hade dom småbarn som de tog hand om, och vävsalen var på övervåningen i det huset som idag är receptionshuset.
En tant visste typ vem jag var, för hon visste nämligen vem min pappa, mamma och mormor var. Hon lät så lycklig när hon upptäckte vem jag var släkt med. Sen var det i och för sig många äldre damer som tog sig en pratstund med mig där jag satt bakom min väv. De pratade in allt ifrån vilken fin väv jag gjorde till hur trevlig jag var, skulle gärna ha pratat mera med dom, dom var ju så trevliga att prata med.

Igår så träffade man en gammal dallas-kompis (träffade två stycken dallas-kompisar på midsommarafton  också för den delen) och gick omkring lite överrallt och pratade om lite vad somhelst också. Var väldigt trevligt att träffas igen. Vi pratade en stund om, bara för att nämna något, om återträffen som kanske blir av senare i sommar för oss som slutade Dallas i somras. Om man far dit, gissa om det kommer att bli nice.

Hursomhelst idag så har jag mer eller mindre bara hickat och jag kan meddela att det inte är så himla roligt. Och nu så har solen börjat att lysa, tidigare idag har den bara lyst med sin frånvaro om jag får kalla det så, och nu så vill man inte ut, man blir ju bara anfallen av en massa mygg som är enorma. Hur är det egentligen tänkt att man ska kunna få någon färg om det aldrig finns någon tid att vara ute. Livets mysterium...