Lite allt möjligt som snurrar runt i mitt huvud för tillfället

Okej, nu blir det ganska så mycket känslor. Ibland är livet jobbigt men ändå underbart på samma gång. För tillfället är det underbara alla älskade vänner man har, med pricken över i:et som är att en del människor som man inte sett på länge är på återträff på skolan nu i helgen.

Min underbara Lotta (som kom i natt kl 00:12), som alltid hjälper mig när min hjärna börjar att tänka för mycket och gör så att allt blir "crazy" för mig, (skulle enkelt säga att min hjärna får frispel) nästan så mycket att jag bryter ihop, då hjälper hon mig att ta mig samman. Finns självklar Jannike som också brukar få "leka hjärna" åt mig då och då, men hon är inte är på återbesök. Sedan har Albin, aka Babben (vet inte hur det smeknamnet har uppstått) också kommit. Blev jätte glad idag när jag såg han på frukosten, känns som gamla tider. Finns inget ord som egentligen kan beskriva känslan, känns bara bra att ha gamla "granen-bo" i sin närhet.

Sedan sånt som förtillfället känns jobbigt är att jag inte riktigt vet vars jag har en viss människa. Ena dagen känns allt bara så "awesome" som det bara går, och sedan nästa dag så känner jag ibland att jag bara är lost i dens närhet, som allt från den bra dagen bara raderats bort helt och hållet. Att saker och ting ska vara så jobbiga och besvärliga och röra till det i huvudet ibland gör ju en helt utmattad typ. Känner nästan som att jag skulle vilja ha facit så jag vet vars man står, känns jobbigt just nu att inte veta. Att tro är ju sjukt jobbigt. Att tro sig veta hur det ligger till (ofta så är det tvärtemot vad man tro). Att man tro sig veta  hur saker och tig ska utveckla sig och allt. Varför ska livet vara jobbigt, kan någon förklara det för mig.

Helst skulle jag vilja backa tiden till igår kväll/natt och stanna tiden. Den tiden var så himla underbar, vill stanna där. E sjukt dålig på att säga till människor ibland om vad jag tycker om dom, och vad som betyder för mig. Borde verkligen bli bättre på det, strular bara till det en hel del ibland.

Så om människan som gjorde kvällen igår så underbar läser detta, om du inte förstod igår att jag tycker om dig, så tycker jag att du borde förstå det nu.
Jag har inte modet för att kunna säga det ansikte mot ansikte till dig att jag tycker om dig, bara för att så fort allt går som jag vill (bra) så händer det något som gör så att jag blir osäker om det faktiskt e något på G mellan oss eller inte.

Känns som att jag verkligen blottar jag mig själv och kommer garanterat att ångra mig och ett tag, men så får det nog vara i så fall. Allt här i livet ska inte vara enkelt och smärt fritt.
Så nu tror jag nog allt att jag är färdig med att dela med mig av mina känslor. Döm mig inte för att jag e feg och inte bara säger som det är till människan, men jag e inte så modig av mig när det kommer till sånt.