Ibland så e det inte tänkt att man ska ha tur.
Men först till lite roligare grejer.
I fredags så for jag Tomas och Evelina in till Ume för att att gå på Umefolk. Det e en festival med folkmusik (vilket inte är min typ av musik, men det var roligt att lyssna på det) Vi tre hade köpt en dag, men sen så ändrade jag och Evelina oss och ville ha för två dagar. Problemet var det att det inte gick att betala det extra. Men efter en stunds brainstorming så kom han i kassan på en lösning. (vi köpte an lördags biljett som jag och Evelina delade kostnaden på, fick två dagars biljetten 7kr billigare)
Sedan väl där så stötte vi på "mannen, myten, legenden, den dansade mannen" - mannen (han fick det namnet, typ) För vi gick till "schottis för nybörjare" och där kom det en man som frågade om jag ville dansa med honom (Evelina försökte att lära mig stegen) Men jag sa att jag inte kunde dansa men att Evelina kunde. Hon försökte att backa ur men det vart så att dom två dansade en "tur". När det "turen" var över så dansade han med mig. Denna gång kunde jag inte prata mig ifrån det. Mot slutet så snurrade han mig så mycket att jag var yr (men det gick över fort) Men han stod i alla fall kvar och väntade på att jag skulle dansa med honom igen. Tomas ska visst ha fått en mördar blick av han (han sa något, minns inte vad)
Men innan han hann övertala oss att dansa med honom så sprang vi iväg för att hinna se Marcus (en lärare på skolan) spela. Vi såg sen jojk (Mattias som går på skolan var med i det "bandet") Vi fick även höra jojk rapp. Vi lyssnade på en massa olika saker.
Sen så gick vi och lyssnade på Evelinas kompis familj som spelade. Och där satt vi, jag Evelina och Tomas. Vi diskuterade lite om att Tomas skulle ha sagt "ja, jag dansar med dig" till den dansade mannen, när han inte fattade att vi inte ville dansa nå mer med han. Men då kom vi överens att, om han kom och frågade "dansa" så skulle Tomas säga ja. Men efter ett tag kom David och tog med sig Tomas. Jag och Evelina satt och små skämtade om att Tomas gick just för att inte behöva dansa med honom. Grejen var bara den att när vi just sagt det så kom han dansande förbi oss.
Sen när vi for hem och skulle tanka bilen (lånade Simons bil) så var vi alla trötta och slut (var väl hemma 02:30) Grejen var bara den att Evelina fick först inte upp luckan. Jag frågade om hon var säker på att det inte fanns en knapp som gjorde att luckan öppnades. Rätt hade jag. Nästa problem var att vi inte fick upp tanklocket. Vi stod och vred. Och vred. Och vred, men fick inte upp den. Tillslut så frågar en äldre man (som också var på bensinstationen) om vi behövde hjälp. Vi sa att vi gärna tog hjälpen som vi kunde få.
Han lyckas att vrida upp tanklocket direkt. Vi hade vridit och höger, var tänkt att man skulle vrida och vänster. Jag vet inte när, men nån gång under allt detta, så sa jag att jag var jätte trött, och darfär var jag så flummig. Då säger han "jag är också trött, jag har kört ända ifrån stockholm" (grejen var att vi verkade visst lite lätt berusade, enligt Tomas)
Sedan på Lördag så for vi in igen för att se lite mera. Fredagen var dock bättre. Hände inte så mycket förutom att vi träffade David och en kompis åt han. David ville att vi skulle berätta historien om den dansade mannen, så vi gjorde det. Och när vi har berättat klart så ser vi honom.
Sedan så gick jag och Evelina och lyssnade på ett Österrikiskt band, vilket var chockerande bra. Det slutade med att jag och Evelina köpte var sin cd (dock var cd inte lika bra som dom var live, av det lilla vi hann höra på i bilfärden hem)
Det var först tänkt att vi skulle lyssna på Tomas kusins band som spelade på kvällen men ingen av oss orkade. Så vi for hem. Väl hemma så var det livat Lönnen, och jag kände "hur ska jag kunna sova och känna mig utvilad när vi ska till backen i morgon". Så jag satt i Aspen och såg på Mysteriet på Greveholm. Där var det en som sa att jag kunde ta dens säng om jag inte skulle kunna sova i Lönnen. Men grejen var det att när jag väl gick till lönnen, för att kolla läget så var det tyst och jag lyckades med att somna.
Nu till det ej så roliga saken.
Vi for till Bygdsiljumsbacken för att åka slalom och snowboard. Jag hade länge funderat över om jag skulle åka snowboard (som jag bara har åkt en gång tidigare men för två år sedan) eller åka slalom (som jag har åkt några gånger mer an snowboard, men för tio år sist) Tomas sa att jag borde åka det jag var bättre på, så jag valde slalom (tar mig ju inte upp för liften med snowboard)
Så första åket åker jag nästan in i ett träd, för jag kan inte svänga. Jag trillar några gånger för att det går lite för fort. Sedan faller jag igen (en tredjedel kvar av backen). Jag känner "jaha, detta var ju roligt. Hur många gånger ska jag egentligen behöva trilla innan jag är nere" och sen känner jag bara en smärta som strålar från axeln. Mot slutet så har jag äntligen lärt mig att svänga. Bättre sent än aldrig brukar man ju säga (inte för att det stämmer denna gång, hade varit bättre om jag lärt mig att svänga tidigare)
Väl uppe efter lift turen, säger jag till Tomas och Jörgen att dom kan åka själv, jag känner att jag vill känna efter hur det gick med axeln. Så där står jag. Själv. Men bara ett tag, för sen kommer Jonas och Charles. De frågar hur det har gått och jag berättar att jag har trillat och gjort illa mig. När Jörgen och Tomas kommer upp igen så brister det för mig. Jag har för ont.
Går in där uthyringen är och får alvedon, och så kollar en om det e så att axeln är ur led (han blir guidad via telefon) Inget ur led. Han säger att jag ska gå och sätta mig och ta det lugnt. Jag ringer hem och pratar med pappa. Han frågar om han ska komma och hämta mig. Först säger jag nej, men sms:ar sedan mamma om att han visst kan komma. Jonas satt och höll mig sällskap medans jag väntade. Tur nog fick jag pengarna tillbaka från uthyringen (tror att det beror på att han som var där kände min mormor)
Så pappa hämtar mig, får se några renar på vägen hem. Tomas ringer mig för att höra hur det är med mig. Han och Charles säger sen till mig att dom inte riktigt fattade hur illa det var. För på kvällen for jag nämligen till ume för att kolla upp axeln.
Tar några bilder på axeln, ingen fraktur eller brutet. Dom vill även skicka mig på ultraljud för att kolla så att det inte är en muskel eller en sena som har släppt. Dock kan dom inte göra det på söndagkväll (var lite för sent visst) Men dom skulle ringa så fort som kunde, för jag berättade att jag skulle fara till England på lördag. Får lämna akuten med Tradolan (men det hjälper inte mot smärtat) Dom ringer inte på måndag, och smärtan blir bara värre och jag mår illa och har skyhög feber.
Idag så ringde mamma till dom (för jag hade visst fått ett brev hem där det stod att jag fått tid den 7:e mars, när jag e i England) Men hursomhelst så får jag komma till akuten 15:30 för att göra ultraljudet. Väl där så kollar han lite här och där. Och sen börjar han även att växla till axeln som jag inte skadat, och jag känner "ngt stämmer inte".
Tur så e det inge fel med ngn muskel eller sena. Problemet e att jag har visst en liten fraktur i axeln (som jag fattade som var det vid "axelhuvudet" eller vad man kallar det) Att jag ska ha fått frakturen när jag trillade, axeln ska som ha farit lite urled (vet inte om urled är rätt förklaring), och sen när det skulle tillbaka så ska den ha slagit i ett annat ben och därav frakturen. Sen så ska jag som ha en "lårkaka" bak i axeln också (samma som sist jag trillade och gjorde illa axeln)
Sedan så ska jag även ha åkt på en sväng av influensan. Berättade nämligen att jag hade haft feber, ont i ögonen (hon frågade om det var när jag tittade i sidled, och jag sa ja) och så lite andra grejer. Hon sa att det var symptomer för influensan.
Allt som allt. Denna helg är något som jag snart kommer att glömma. Har ont i axeln (ska dock få sluta att äta tradolan och äta ett antiflamatoriska läkemedel i stället) Känns som att min olycka inte kunde ha hänt på en mer olämplig tid, eller influensan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar