Vem vare som INTE kastade?

Inget illa men mot musiklinjen, men det har varit sjukligt rent när de ha varit borta. Lite tomt och tyst (vilket kan vara härligt ibland, att det e tyst). Men innan dom försvann så kom det ett mysterium om den trasiga assietten, vem vare som hade sönder den, och vem vare som inte kunde kasta den? För ärligt, hur svårt är det att kasta en trasig grej?

(Nu kommer bitter Kim ut här. Min frustration. Jag har bytt ut namnen för jag känner att jag inte vill hänga ut någon.)

Allt fick sin förklaring för en stund sedan när de kommit tillbaka efter sin mini turné. Hur jag visste att de var tillbaka i Lönnen var av Sven och Lisa klagande över att vi fått fika (de såg den fina lappen som satt på anslagstavlan) Jag sa att det var därför det var så fint som vi fick det. Lisa var inte sen på att påpeka på att det var ju ingen här. Så jag svarade med en axelryckning "precis".

Då säger hon: "det e ju bara därför Lars och Göran inte varit här".
Vilket e sååååå fel. Sanningen (som jag även sa till henne) var att hon hade glömt kakpaket framme innan dom drog, så hon skulle inte skylla på Lars och Göran, att det är just dom stökar ner.

Då kommer bortförklaringarna "det var så stressigt innan vi skulle fara"

Men när jag ändå hade de nyanlända "musiklinjarna" på plats så frågade jag vem som hade haft sönder en assiett och inte slängt det. Jag sa att det inte var så roligt att upptäcka det när man städar. Det var Lisa. Då känner jag frustationen inom mig växa. Först pekar hon finger åt två, att det e dom som gör att vi aldrig får nå fika för att vi har städat så fint, men sen e det hon som lämnar grejer efter sig.

Så jag säger "Det e inte så svårt att kasta assietten när man har haft sönder den? så att skylla på att det e Lars och Göran som stökar ner efter sig, det stämmer ju inte."

hon smiter iväg till sitt rum. Sven stannar kvar och säger att han fattar vad jag menar, och går sedan iväg för att trösta Lisa (som uppenbarligen tog illa upp av det jag sa. Väggarna är ju tunna i gamla hus och jag tror mig höra snyftningar)

Och visst känner jag lite skuld (e så himla bra på att göra det, även fast jag inte har gjort något) över det jag sa till henne. MEN, jag sa det inte med någon vass röst eller på något hemskt sätt. Sa bara i vanlig samtalston hur det var. (var bara hon som reagerade på det viset. Lars märkte typ inget ens. hörde vad jag sa)

Visst, resan kanske hade gjort att hon inte tålde nått, men jag kan bara säga att vi som inte for i väg e ganska så less på Sven och Lisas beteende. Att inte städa efter sig och peka finger (har hänt mer än en gång) Och jag orkade inte mera, så jag sa som det var, så att de fattar hur det ligger till.